askungens gravid-dagbok

Är inte rikigt säker på när jag har äl, har köpt äl-stickor för att kolla när. Men för säkerhetskull kör vi med varannan dag sex. Hoppas då på att pricka rätt.

Hur stor är chansen att man blir gravid dagen efter äl? Googlade lite på det å det står att kvinnas ägg funkar endast 24 timmar efter äl..... vi hade sex ett dygn efter.... undara om det tog sig eller inte? Ena stunden hoppas jag att det gjorde det å andra inte.... försöker att inte tänka på det så mycket, men det är lättare sagt en gjort. känns kanske som det vore en god idee att vänta ett par månader till med att försöka...

Men nu kanske det redan är avgjort ändå?

Vad paff jag blev ikväll när jag gick på toaletten. Kunde nämligen ganska snabbt bedömma att jag hade äl! Behöver ju inte gå in på några närmare detaljer men ni förstår säkert hur jag menar. Var nämligen ingen vanlig flytning.

Gjorde senare ett äl-test. Var ett sånt där billigt som jag köpte sist vi försökte bli gravida. Beställde på nätet och fick hem ett gäng. Men som jag skrev i förra inlägget så undrade jag om de var tillförlitliga eftersom de var några månader gamla. Men den visade två streck. Så jag tror de funkar.

Blev faktiskt väldigt glad, trodde inte jag skulle ha äl redan, med tanke på den där mellanblödningen. Känns nu kanske lite lättare att räkna ut äl nästa månad.

Nu har jag alltså slutat med mina p-piller. Var igentligen tänkt så att jag skulle äta dem en månad till å sen sluta. Men så för två veckor sen blev jag sjuk, fick så himla ont i halsen och gick till doktorn och fick antibioktika mot en dum baktrie i halsen, (dock ej halsfluss.) Men gjorde så ont så jag kände att detta inte var något vanligt halsont.

Väl hemkommen från doktorn så läste jag igenom bipacksedeln gällande denna antibiotika och då  stod det att: behandlingseffekten kunde försämras vid intag av p-piller. Då undrar jag varför inte doktorn nämnde något om det. För i min ålder är det ju ändå inte helt otroligt att man skulle ha någon form av preventivmedel...? eller?

Ifall så tänkte jag att det är säkert ingen fara att äta både och , för annars borde ju doktorn sagt något tycker jag. Efter två dagars behandling med antibiotikan så kände jag att  halsen inte blivit så mycket bättre faktiskt, så då fick jag för mig att jag kanske skulle sluta med p-pillerna för att snabbare bli frisk. Var ju bara det att jag för två dagar sen börjat på en precis helt ny p-piller karta.

Vad jag förstått det som så ska man inte sluta mitt i en karta utan äta helt färdigt och sen sluta. Men jag tänkte att jag ju bara ätit två stycken, så det kanske inte händer nåt då?.....

Jo då en vecka efter jag slutatade fick jag mens igen, och jag som typ nyss hade haft mens veckan innan, jag blev så trött. Trodde inte att två ynka p-piller kunde göra någon skillnad. Men så nu till problemet när kommer Äl?

Äl kommer väl ca 14 dagar innan bim? Men ska man räkan den här mellanblödningen som en mens. ? Elller ska jag gå på den som var veckan innan? Förnuftet säger att jag borde räkna på den sista mellanblödningen.
Har några gamla äl-tester kvar sen förra gången. Stod att det gick ut mars-10. Undrar om de är tilllförlitliga då?
Blev många frågetecken i detta inlägg.

Jag vet iaf att förra gången jag inte åt några p-piller så hade jag väldigt tydlig äl, och kände direkt när den kom.
Undrar om äl kommer nästa vecka? Om vi har tänkt att ha lite sex så kanske vi borde undvika äl denna gång, som jag skrev i förra inlägget att jag gärna kan tänka mig att vänta någon månad till.

På nåt sätt så har jag fastnat vid å läsa bloggar som handlar om barnlöshet/ adoption. vet inte varför riktigt, men tror att det har att gör med när vi bestämdes oss för att kasta p-pillrena och försöka få barn, så trodde  jag kanske i min enfald att det skulle ta sig på första försöket, men tji fick jag, inte heller på det andra, eller tredje eller fjärde. Började bli så smått desperat och började fundera på om det kunde vara så att vi kanske inte kunde få barn. Panik. Började genast fundera på vilket land vi skulle adpotera ifrån, ja jag vet, helt hysteriskt och kanske ologiskt, med tanke på att vi igentligen inte försökt speciellt länge, men jag trodde på nåt vis att det skulle ta sig direkt. När det då inte gjorde det började jag söka på nätet om info om barnlöshet m.m. och hamnade på en massa bloggar. Några som jag följt hela tiden sedan vt-08. 

Sedan hade vi turen att på det 6 försöket faktiskt blev gravida. Kanske var det för att jag varit så himla besatt av tanken att vi så gärna ville bli med barn att det därför inte gick, när vi då var framme vi det sjätte försöket så tänkte jag att nu ska jag verkligen inte försöka så himla mycket, inte bry mig utan det får gå som det går, så får vi se vad som händer, är det så att vi inom ett år inte blivit gravida så får vi ta det då, då får vi söka hjälp.   Hade även tänkt att bli vi inte gravida denna gång så får vi ta och boka en resa till hösten. Eftersom vi älskar att resa så får vi göra det då  istället och se fram i mot det, eller köpa en katt.  Men så blev jag gravid och var så lycklig över detta!! Och nu är våran älskade son det allra finaste å dyrbaraste vi har. Om två månader  blir han 1½ halvt år , och man fattar verkligen inte vart tiden tar vägen.

När man tänker efter på saken så var ju ett halvår inte alls så särskilt lång tid. Så jag vet att jag var så löjlig som började bli paniksalgen å tänkte att vi kanske inte kan få barn, när vi inte hade försökt så länge alls. Men när man är mitt uppe i det så är det verkligen så himla viktigt! För att komma tillbaka till det där med mitt beroende att läsa barnlöshet/ adoptionsbloggar så är det verkligen så att jag lider med dem, även om jag kanske inte alls kan förstå vad de går igenom, med missfall och IVF m.m. Men jag hoppas verkligen att alla får uppleva lyckan att få ett barn . Men jag  minns så väl hur jag kände det de där 5 månaderna när man gick och hoppades på att man var gravid. Och hur besviken man blev när mensen kom.  Kanske låter konstigt när jag skriver detta, men när man läser dessa bloggar så inser man verkligen hur lyckligt lottad man är som faktiskt har kunnat bli gravid. Det är något som man aldrig ska ta för givet, På nåt sätt oroar jag mig lite för om vi kommer kunna få ett barn till….

När man tänker efter på saken så var ju ett halvår inte alls så särskilt lång tid. Så jag vet att jag var så löjlig som började bli panikslagen å tänkte att vi kanske inte kan få barn, när vi inte hade försökt så länge alls. Men när man är mitt uppe i det så är det verkligen så himla viktigt!
För att komma tillbaka till det där med mitt beroende att läsa barnlöshet/ adoptionsbloggar så är det verkligen så att jag lider med dem, även om jag kanske inte alls kan förstå vad de går igenom, med missfall och IVF m.m. Men jag hoppas verkligen att alla får uppleva lyckan att få ett barn .
Men jag minns så väl hur jag kände det de där 5 månaderna när man gick och hoppades på att man var gravid. Och hur besviken man blev när mensen kom. 
Kanske låter konstigt när jag skriver detta: men när man läser dessa bloggar så inser man verkligen hur lyckligt lottad man är som faktiskt har kunnat bli gravid. Det är något som man aldrig ska ta för givet, På nåt sätt oroar jag mig lite för om vi kommer kunna bli gravida igen….